Drottningen och jag

Av och till bjuder livet på sällsamma möten, så oväntade och näst intill otroliga. Ett sådant är det mellan ex-kejsarinnan Farah Diba och den svensk-iranska filmaren Nahid Sarvestani Persson.

Sedan hon blev kejsarinna i Iran 1959 hann Farah Diba Pahlavi i decennier pryda omslagen i vår kolorerade veckorpress. I Iran kunde befolkningen på TV se vad den vackra kejsarinnan haft för dagsprogram och i vilken lyx hon och familjen levde. Mindre lyckligt lottad var Nahid Persson Sarvestani, som växte upp under enkla förhållanden och naturligtvis lade ihop ett och ett. Blott 17 år gammal engagerade hon sig i en liten kommunistisk sekt som ville störta shahen och dennes familj från påfågeltronen.

Att se ut som en hora

Vissa saker händer bara när man är ensam och kvinna och ute på kvällen.

Som igår kväll. Jag skulle träffa en kompis på en av mina favoritrestauranger, koreanska Kimchi. Min pappa ringde på mobilen, så jag väntade utanför restaurangen medan jag pratade klart.

En bil körde upp bredvid mig. Grå kombi. Enligt nummerplåtarna hemmahörande i Delmenhorst sydväst om Bremen. Föraren är i min pappas ålder, grå skäggstubb, tillbakaslickat hår, lite smårund. Han är ensam i bilen och han har stannat bredvid mig med motorn igång. Han tittar på mig, frågande, tycks vänta på att jag ska bli färdig med samtalet.

Först förstår jag ingenting, tänker inte ens på det.

Sedan inser jag. Mannen i bilen vill köpa sex av mig.

Schlager-yra

Medan svenska medier badar i melodifestivaler tar det tyskarna lite lugnare.

Imorse fanns en liten notis på sidan ett i tidningen och en något längre artikel på sidan sex. En jury har utsett duon ”Alex swings, Oscar sings” till representanter för Tyskland på melodifestivalen i Moskva den 16 maj.

Alex Christensen, halva duon, är mest känd för att han gjorde en teknoversion av ”Das Boot” på 90-talet. Oscar Loya är däremot inte speciellt känd alls, konstaterar tevekanalen NDR, som organiserade valet.

Och det var allt. Inga delfinaler, inga röstningsskandaler, inga genrepsreportage.

Så för er som tröttnat på melodifestivalshysterin i Sverige, kan jag rekommendera exil i Tyskland.

Å det varmaste.

Förtyskad

Det är lika bra att erkänna. Nu är jag där.

Första gången jag såg film dubbad till tyska var i en trailer för Den siste samurajen för kanske fem år sedan. Någon form av skogsscen, allvarlig musik, stora värden står på spel och upp rusar Tom Cruise i samurajdräkt och han – pratar tyska. (Måste varit den här.) Jag gapskrattade. Tom Cruise på tyska, fattar inte tyskarna? Det är ju ett dåligt skämt. Hur kan en sund människa någonsin ta dubbade filmer på allvar?

Sedan dess hånlog jag varje gång jag såg eller hörde talas om en dubbad film, hånlog lite överseende mot de smakbefriade tyskarna. Ett hånleende som kom allt oftare sedan jag flyttade hit för ett drygt år sedan.

Årets tyska icke-ord

Varje år koras ett icke-ord (Unwort) av en jury. Det handlar om ett ord som använts/missbrukats mycket under det senaste året. Det ska vara ett ord ur det offentliga språket som är ”grovt sakligt olämpligt och möjligtvis även skadar människovärdet.”

Igår utsågs årets ord. Det blev ”notleidende Banken” – nödlidande banker. Enligt juryn vänder begreppet upp och ner på förhållandet mellan orsak och verkan i finanskrisen:

”Medan nationalekonomin har hamnat i största trångmål och skattebetalarna måste ta på sig miljardkrediter, framställs bankerna med sin finanspolitik – de som orsakade krisen – som offer.”

Tidigare icke-ord hittar du här.

Leka Irak-krig med US-amerikaner

För de som är intresserade av att leka krig med USA:s armé fanns det möjlighet att anmäla sig igår. På ett hotell i Bremen rekryterade armén statister som under tre veckors tid ska spela irakier i kulissbyar i Bayern. I vad som kallas ”interkulturell träning” kan man få spela till exempel schejk, kaféägare eller polischef. Tidningen Weser-Kurirs reporter Arno Schupp gick till castingen och låtsades vara intresserad.

Mycket fritid, gratis resa, god mat och ersättning på upp till 130 euro per dag, beroende på vilken roll man har, lovade arméns representant. För att det ska vara så autentiskt som möjligt välkomnas särskilt arabisktalande statister.

Terrorist, lovar amerikanska armén, slipper statisterna hur som helst spela. Den rollen är vikt för yrkessoldater.

Hur det går? Det lär vi inte få veta. För att, som amerikanerna förklarar det, skydda de muslimska ansökarna kommer nämligen det vara förbjudet att filma eller fotografera övningen.

Som i julevangeliet

”Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas…”

Ungefär så kändes det, som mitt i evangelieläsningen i julottan, att läsa dagstidningen i morse. Men det är inte Josef och hans trolovade Maria som ska skatteskrivas den här gången. Det är alla 82,5 miljoner tyskar. Eller hur många de nu är.

Tyskarna vet nämligen inte hur många de är. När Weser Kurier frågar Bremens statistikchef hur många som bor i delstaten blir svaret ”Det kan ingen svara er.” Uppskattningar är allt som finns. Ungefär 547 000 är vi. Men den exakta siffran. Sådan statistik förs inte i Tyskland.

Nu ska det i alla fall bli ordning och reda. År 2011 har inte kejsar Augustus, men väl FN och EU, bestämt att alla länder ska folkräknas.

Tyskarna har inte räknat sig sen 1987, så myndigheterna räknar med att det finns en hel del fel.

EU och snuset och valförberedelser

När Sverige gick med i EU 1995 var snus förbjudet, men Sverige fick ett undantag. I takt med att fler och fler länder inför rökförbud, lobbar Swedish Match och de andra snusföretagen för att häva snusförbudet i även de andra länderna. Snusbolagen har fått vittfing på en jättemarknad. Nu har de fått med sig handelsminister Ewa Björling.

I ett debattinlägg i Aftonbladet kräver handelsministern att snuset ska släppas fritt i hela EU. Hon kallar snusförbudet i de andra länderna för diskriminering. En perfekt uppstart för valet till EU-parlamentet i vår kanske.

Ewa Björling har många på sin sida, i EU-parlamentet är bland andra moderaten Christofer Fjellner och socialdemokraten Jan Andersson ivriga snusförespråkare, som då och då bjuder in tobaksbolagen till utfrågningar och andra tillställningar i parlamentet.

Äktenskapstycke

Drömmer du också om en polsk kvinna eller en turkisk man? I så fall kan du känna dig i gott sällskap, i alla fall i Tyskland. Polska kvinnor (4 200 äktenskap) och turkiska män (3 800 st) toppar nämligen listan över tyskarnas favoriter när de gifter sig med utlänningar, enligt statistik från Statistisches Bundesamt (ungefär SCB).

De allra flesta tyskar gifter sig förstås med en annan tysk, men när det gäller utlänningar, visade det sig att tyska män och tyska kvinnor har lite olika smak. Turkar är populära hos både män och kvinnor, troligtvis beroende på att många tyskar har turkiska rötter. Men sen skiljer det sig.

Tyska män gifter sig oftast med polskor, turkar, ryssar, thailändare, ukrainare och italienskor. Kvinnorna väljer förutom turkar, i stället italienare, US-amerikaner (jättebra tyskt ord för någon från USA!), britter och österrikare.

Tyska män verkar alltså söka sig en fru i öster, medan kvinnorna hellre går västerut. Båda könen gillar italienare.

Det är fler tyska män (24 900 st) än tyska kvinnor (18 600 st) som väljer att gifta sig med utlänningar.

Hur populära svenskar är, berättar inte Statistisches Bundesamt. Av alla äktenskap i Tyskland, alltså även dem mellan två utlänningar, kom i 249 fall kvinnan från Skandinavien och i 186 fall mannen.

Det, tycker jag, gör mig lite extra exlusiv, när, och om, jag en dag gifter mig med min tysk.

Stämningarnas land

Det sägs ju ofta att USA är stämningarnas förlovade land, kanske är det sant, men i så fall tror jag att Tyskland är god tvåa. För att vara god tysk bör man hålla sig med en advokat.

I vintras blev min sambo stämd av Deutsche Telekom (tyska Telia). Det hela började när han råkade tala om även sitt eget namn i samband med att han reserverade ett telefonabonnemang åt mig. Deutsche Telekom upprättade snabbt inte bara ett utan två konton: ett åt mig, vars räkningar jag betalade, och ett åt min sambo. Hans abonnemang saknade i och för sig både telefonlinje och nummer, men han skulle i alla fall krävas på abbonemangsavgift och internet varje månad.

Räkningarna för spökabbonemanget skickades till en epostadress som Telekom hade lagt upp åt honom och som min sambo inte ens visste om. De räkningarna betalades förstås aldrig. Plötsligt fick min sambo ett brev: hot om stämning och krav på extraavgifter från Telekoms advokat.

I Sverige hade det räckt med ett samtal till kundtjänst, eller på sin höjd ett besök i Teliabutiken för att få problemen ur världen. Här fick min sambo till slut anlita en egen advokat, för 50 euro, för att få Telekom att häva sina krav.

Nu har det blivit min tur.

I maj ringde jag till Ryanairs kundtjänst för att fråga något om en resa jag skulle göra. Det var ett betalsamtal och kostade 1,82 euro. Summan drogs från min telefonräkning tio dagar senare.

När jag i augusti kom tillbaka från min Sverigesemester hade jag inom hunnit få både påminnelsebrev och räkning på inkassokostnader från en advokatfirma i Düsseldorf, totalt 17,34 euro. De påstod att jag aldrig hade betalat för samtalet.

Advokatfirmans slogan hittade jag på hemsidan: Einfach schneller klagen (ungefär: stäm snabbare, helt enkelt). Jo jag tackar jag. Mellan deras första påminnelse och inkassokraven var det bara två veckor. Jag tvivlar på att det var en slump att båda kom under augusti, som är semestermånaden här i Tyskland.

Efter en viss ilska insåg jag att det bästa var att ändå betala. Skulle jag gå till en advokat skulle jag slippa räkningen, men å andra sidan behöva betala advokatarvode. Jag överförde morrandes pengarna.

Tre dagar senare låg ett nytt brev från advokatbyrån, skickat innan de hade märkt min betalning. De hade nu höjt sina krav till nästan 40 euro. För ett betalsamtal på 1,82 euro. Som jag redan betalat.

Eftersom jag redan betalat det första kravet, tänkte jag att de skulle vara nöjda, och struntade därför i att betala.

Nu har jag fått ett nytt krav. De noterar min tidigare betalning, men vill dessutom ha 18,75 i advokatkostnader och 3,75 i något slags tillägg. Sambon tycker att det är dags att gå till advokat och försöka stämma tillbaka de pengar jag redan har betalat.

Ach ach ach, frågan är om jag inte borde skola om mig i stället. Till advokat. Det verkar finnas hur mycket pengar som helst att tjäna. Eller kanske bättre ändå, börja skicka runt småräkningar som folk kan betala bara för att de vill slippa anlita en advokat. Kanske tusen räkningar à 4 euro varje månad. Det vore nåt det.

av Sara i Tyskland