Det är lika bra att erkänna. Nu är jag där.

Första gången jag såg film dubbad till tyska var i en trailer för Den siste samurajen för kanske fem år sedan. Någon form av skogsscen, allvarlig musik, stora värden står på spel och upp rusar Tom Cruise i samurajdräkt och han – pratar tyska. (Måste varit den här.) Jag gapskrattade. Tom Cruise på tyska, fattar inte tyskarna? Det är ju ett dåligt skämt. Hur kan en sund människa någonsin ta dubbade filmer på allvar?

Sedan dess hånlog jag varje gång jag såg eller hörde talas om en dubbad film, hånlog lite överseende mot de smakbefriade tyskarna. Ett hånleende som kom allt oftare sedan jag flyttade hit för ett drygt år sedan.

Så förra veckan. Bio med vänner. Valkyria, eller Operation Walküre som den heter på tyska. Åter igen Mr Cruise, i hjälterollen greve von Stauffenberg som planerar och genomför ett attentat mot Hitler. Dubbad, förstås, och det obehagliga: jag irriterade mig inte på det.

Ännu kunde jag försvara mig. Okej, det är väldigt fånigt när Tom Cruise, Kenneth Brannagh och en massa andra engelsktalande skådespelare dubbas till tyska. Å andra sidan är det minst lika löjligt med amerikaner som leker tyskar, som rusar runt i tyska kläder och spelar tyskar, men pratar engelska och slänger in lite tyska ord här och där för stämningens skull, som till exempel när de svär eder till ”the führer of the German reich”.

Jag menar, vad är fånigast: det här eller det här? Jag lugnade mig själv. Kanske, troligtvis, förmodligen hade jag fortfarande smaken i behåll.

Men igår fick jag bekräftelsen på det motsatta. Bio igen och jag ser Angelina Jolie öppna munnen och säga ”Mein Name ist Christine Collins”  (klicka på Den Trailer anschauen) i en amerikansk film som utspelar sig i Los Angeles. Visserligen lägger jag märke till att det inte riktigt passar när Jolies mun skriker ”I want my son back” och jag hör ”Ich möchte meinen Sohn zurück”. ”Back” skriks ju med vidöppen mun medan  ”zurück” kräver nästintill slutna läppar.

Men den repliken förekommer bara kanske femtio eller hundra gånger. Under resten av filmen, under allt annat dubbat prat reagerar jag inte, stör mig inte alls.

Fjorton månader krävdes för att ta död på mitt sunda motstånd mot dubbade filmer.

Nu är jag förtyskad.

Annonser