Vissa saker händer bara när man är ensam och kvinna och ute på kvällen.

Som igår kväll. Jag skulle träffa en kompis på en av mina favoritrestauranger, koreanska Kimchi. Min pappa ringde på mobilen, så jag väntade utanför restaurangen medan jag pratade klart.

En bil körde upp bredvid mig. Grå kombi. Enligt nummerplåtarna hemmahörande i Delmenhorst sydväst om Bremen. Föraren är i min pappas ålder, grå skäggstubb, tillbakaslickat hår, lite smårund. Han är ensam i bilen och han har stannat bredvid mig med motorn igång. Han tittar på mig, frågande, tycks vänta på att jag ska bli färdig med samtalet.

Först förstår jag ingenting, tänker inte ens på det.

Sedan inser jag. Mannen i bilen vill köpa sex av mig.

Han tycks ha tålamod, väntar och fortsätter söka ögonkontakt. Jag vänder mig om, demonstrativt, går närmare ingången till restaurangen, börjar avsluta samtalet med min pappa och lägger en hand på dörrhandtaget.

Det funkar.

Jag hör hur mannen från Delmenhorst lägger i en växel och kör iväg.

Inne på restaurangen berättar jag för Bora, min kompis, om vad som hände.

– Det händer mig ofta, säger hon, hon är stamkund på restaurangen.

– Det här är en sådan gata. Jag brukar gå väldigt fort, och om de inte fattar säger jag ”Nein!”. Då brukar de ge sig av. Men det är konstigt, jag har aldrig sett någon riktig hora här.

Vi pratar vidare. I och för sig, hur skulle vi kunna veta vilka som är riktiga horor. Om torskarna förväxlar Bora och mig med de vanliga prostituerade, ser de riktiga hororna antagligen ut som oss. De har nog inte ”uniform” – korsett och kortkort kjol – som de som Bora har sett i Hamburg där hon var på fotbollsmatch.

Bora berättar också att hon en gång, av misstag, varit på Bremens ”officiella” bordellgata. Den ligger mitt i Viertel, Bremens svar på Söder i Stockholm eller Möllevången i Malmö.

Ingången tilll gatan är skymd av två plank. Den förbipasserande ser bara kondomautomaten i öppningen mellan planken och skylten om att kvinnor och minderåriga är inte välkomna. Jag har aldrig varit där, men Bora råkade alltså gå dit när hon var ny i stan och nyfiken på vad som fanns bakom planken.

– Hur såg det ut? undrar jag.

Bora berättar att husen var målade i starka färger, ett rött, ett blått, ett gult. Utanför husen stod de prostituerade och en av dem föste snabbt ut Bora tillbaka till bordellfritt område.

När vi har ätit klart, ännu en vän har anslutit, och jag och vän nummer två är på väg hem igen, berättar jag för henne också. En systerlig varning.

Jag är fortfarande lite upprörd.

– Vad trodde han egentligen? Att jag ? skulle… med honom?

Vännen granskar mig snabbt. Jag har både kjol och stövlar. Kanske var det därför. Horor har väl det ibland. Själv tyckte jag inte att jag såg speciellt horig ut, kjolen räckte en bra bit nedanför knäna och stövlarna var korta och lite för vida. Troligen räcker det med att vara ensam och kvinna för att bli horklassad. Men min kompis, som vanligt iklädd sportjacka, kände sig ändå rätt säker på att hon minsann inte skulle kunna misstas för en prostituerad.

Medan vi står där ute vid hennes cykel, vi ska åt varsitt håll, får jag syn på den riktiga horan. Några timmar tidigare hade jag aldrig förstått. Hon flyttar sig från gathörn till gathörn, med spejande blick.

Hon har blont hår, jeans och en kort jacka, skulle kunnat vara en granne, arbetskompis eller släkting.

Jag iakttar henne i smyg. Hon ser absolut inte ut som en hora.

Annonser