Archives For author

Igår var Korrespondenternas medlem Thomas Gustafsson på Publicistklubbens månatliga möte, där det framkom att det nu är för sent att  försöka köra med svenska pekpinnar mot Etiopien i fallet med de två svenska fängslade journalisterna. Regeringen har missat chansen. Nu återstår bara en sak trodde experter: Att Johan och Martins närmaste anhöriga kom ner och på plats vädjade för sina söner. Det skulle ge en annan bild av dem.

Problemet är därmed pengar. UD betalar inte ens advokaterna de fixat, ingen tidning eller annan uppdragsgivare kommer att betala något då de är frilansare.

På reportrar utan gränser finns en insamling. Donera och hjälp!

http://www.reportrarutangranser.se/artikelarkiv/78-arkiv/687-stoed-johan-och-martin-i-etiopien

Annonser

FOTO: Hanna Sistek

Tio år efter attackerna mot World Trade Center i New York  2001 känns efterdyningarna ännu av. Hanna Sistek talade med amerikaner om ”kriget mot terrorn”, hur det har påverkat samhället och vad de väntar sig nu.

Läs repet i Arbetaren Zenit

Kolla även in veckans Etc för en längre version.

 

 

 

 

 

Sitter i solen på Stanford-universitetets campus. Killen bredvid knappar på sin iPhone, kvinnan bakom bläddrar sin iPad och i kafeterian brer ett stim av silverfärgade Mac:ar ut sig.

Jag är här på konferens om innovationsjournalistik, framtidens kommunikation, kollektiv intelligens och you name it.

”2020 räknar vi med att allt som kan dra nytta av en nätverksuppkoppling kommer att vara uppkopplat”, spår Ericssons teknikchef Åke Ericsson på en av sessionerna.

Han målar upp följande scenario: du är på väg hem från jobbet och funderar du på vad du ska laga till middag. Det går att kommunicera med innehållet i ditt kylskåp (via RFID-taggar, eller radiofrekvens-identifieringsetiketter) och jämföra med olika recept online. En applikation i mobilen räknar ut vad du saknar och vips så har du inköpslistan!

All information kommer att sparas i det så kallade molnet – enorma serverstationer som nås via nätet – istället som idag på datorns hårddisk. Företagen kommer att krympa sina kontor, då den mobila tekniken tillåter de anställda att vara ute och träffa kunder med sina iPads i högsta hugg, istället för att uggla bakom skrivbord. Spår Ericssons teknikchef.

De senaste veckorna har jag träffat människor som fått mig att ifrågasätta det kloka i hans vision.

Läs hela inlägget här »

Fängelset på USA:s största flygbas i Afghanistan har blivit nästa fångläger i ’kriget mot terrorn’, enligt människorättsgrupper. Detta sedan fångarna på den ökända Guantanamo-basen på Kuba fått rätt att höras i amerikansk domstol, en rättighet Bagram-internerna förnekas.

– I väsentliga aspekter har Bagram blivit Guantanamos tvilling, säger Hina Shamsi, chef för American Civil Liberties Unions nationella säkerhetsprojekt.

Och trots att Barack Obama vallöfte var att få slut på tortyren, så utsätts fångar för inhuman behandling på en hemlig separat inrättning – det ”svarta fängelset” på Bagram. Ex-fången Muhammad berättar för Arbetaren Zenit om sina upplevelser.

 

KABUL: Det är mitt i natten. Muhammad ligger och sover med resten av familjen, när hans fru plötsligt vaknar till. Någon sparkar på ytterdörren. Hon skakar om sin man, som inte fattar någonting, yrvaken, med rädslan som en plötslig knytnäve i mellangärdet.

–Vilka är ni? ropar han på pashto till inkräktarna.

Inget svar. Han letar rätt på sin kalashnikov och skjuter ett par varningsskott i taket.

Plötsligt exploderar ytterdörren och in väller mellan 50 och 70 amerikanska militärer, fullt utrustade med vapen och nattvision. De visar Muhammad en karta på vilken hans hus är inringad.
– Var är al Qaida-ledarna?, frågar de.

– Jag tänkte att det måste vara ett missförstånd, minns Muhammad.

De sätter på honom handfängsel och pulvriserar möblemanget i jakten på information. Rufsar sedan om hans hår och hänger på honom båda hans vapen (som han har licens för). Stoppar Muhammads fickor fulla av ammunition innan de tar bilder på den tillfångatagne ”terroristen”. Sedan får han en huva och allt blir svart. Han blir inknuffad i en helikopter. Efter flygturen väntar en lång och skumpig bilfärd innan kåpan slutligen tas av.

Muhammad befinner sig inne på USA:s hemliga fängelse, fast det förstår han först långt senare.

Fortsätt läsa på Arbetaren Zenits sajt

Lobsang Sangay är vinnartippad i det tibetanska premiärministervalet. Han växte upp utan rinnande vatten i en flyktingkoloni och undervisar nu på Harvarduniversitetet. Han vill nå ut till kinesiska folket, inte bara ledarna, och ses som en frisk fläkt av unga exiltibetaner.

DELHI: Med Dalai Lamas politiska abdikering veckan före valet fick plötsligt premiärministern för Tibets exilregering reell betydelse. Och trots att Lobsang Sangay vill följa i Hans Helighets fotspår så har han även sina egna tankar kring hur Kina kan tacklas.

”Se Kina som en pyramid. Börja med att influera toppen, men om det är svårt så försök med botten istället”, säger han.

Eller mitten för den delen. Lobsang har redan organiserat sju internationella konferenser kring Tibetfrågan på Harvarduniversitetet i USA och vill nu att dialogen ska föras på alla nivåer i samhället.

”Tibetaner och deras vänner över hela världen behöver ta alla initiativ till dialog”, säger han, när vi träffas över en kaffe i den indiska huvudstaden Delhi.

Läs porträttet i Amnesty Press

Valet hölls den 20 mars men resultatet kommer att dröja ytterligare minst någon månad.

I veckans nummer av Fokus skriver jag om integrationens utmaningar. Här är originalversionen av min text. Oredigerad.

Somalier är vår största invandrargrupp på senare år, som också haft det tuffast att ta sig in i samhället. Att de som kommit sedan millenieskiftet har fört med sig en allt striktare religionsutövning har inte gjort saken lättare. Men deras wahhabistiska variant av islam är ett modernt fenomen i Somalia. Fokus har grävt i de svenska förorterna och i Afrika, för att bättre förstå vad som försvårar livet för vår nyaste invandrargrupp. Och vad som får unga människor att välja terrorism i Mogadishu framför ett liv i Sverige.

RINKEBY/ANGERED/ROSENGÅRD/NAIROBI: Allahu Akhbar, Gud är stor! Böneropet klingar vackert, närmast sorgligt och den 200 personer stora massan av kvinnor böjer sig unisont till marken. De påminner om en skock fåglar i sina murriga färger, med slöjor ner till knävecken och i vissa fall fotknölarna. Kvinnorna mumlar allvarligt sina egna böner. Ceremonin är vacker.

”Salam aleikum”, hälsar jag när en ung tjej lägger upp ris och kebab åt mig utanför kvinnornas bönesal, vilket Rinkebyskolans gympahall förvandlats till. Under några heta julidagar liknar området mest ett litet Mogadishu. Afrikanska män i löst sittande vita kläder och virkade hättor och täckta kvinnor, i vissa fall med bara ögonen synliga, dominerar gatubilden totalt. Det är islamisk konferens och besökare har vallfärdat hit från hela världen, de flesta med somaliskt ursprung.

Mina bordsgrannar är flickor i tidiga tonåren som började täcka sig när de kom in i puberteten.

”Det är för att andra män inte ska se dig. Det är synd”, förklarar de med emfas.

De är födda i Sverige.

Läs hela inlägget här »

De gör det för sin familj. Pooja tjänar åtta årslöner på en nio månaders graviditet. Men än så länge är det en hemlighet – grannarna skulle inte förstå. Jag har tittat närmare på surrogatindustrin i Indien, dit allt fler västerlänningar vänder sig för att få barn.

Reportaget finns att läsa på Ottars hemsida.