PARIS Vid lunchtid första onsdagen i november är det stor uppståndelse på det lilla torget Place Gaillon nära Opera Garnier. Runt torget och på tvärgatorna står TV-bussar med riggade parabolantenner på taket.

Inne i restaurang Drouants foajé är en skog av kameror och mikrofonspön riktade mot trappan, som leder upp till övervåningen. Snart ska sekreteraren i Goncourtakademien komma nedför trappan för att berätta vem som är årets pristagare.

Precis klockan 13.00 står han där och läser upp en kort deklaration.

I sista omgången har det varit fyra kandidater till priset. Samtliga befinner sig nu i närheten. Därför dröjer det inte länge förrän taxin med den utvalde anländer.

Under ett obeskrivligt tumult leds pristagaren till den runda matsalen, där akademins tio ledamöter just har avverkat förrätten på sin årliga pristagarlunch.

Därinne vidtar en kaotisk presskonferens. Pristagaren ansätts med frågor från alla håll och får på alla möjliga sätt tala om hur lycklig han är.

Och lycklig har han anledning vara. Visserligen är prissumman ytterst modest, 10 euros. Men prisboken kommer inom den närmaste tiden att sälja i flera hundra tusen exemplar.

Årets pristagare heter Alexis Jenni. Han är en biologilärare från Lyon, som kallar sig själv ”söndagsförfattare”. Titeln på hans prisbelönta bok är L’Art français de la guerre.

Annonser