Sitter i solen på Stanford-universitetets campus. Killen bredvid knappar på sin iPhone, kvinnan bakom bläddrar sin iPad och i kafeterian brer ett stim av silverfärgade Mac:ar ut sig.

Jag är här på konferens om innovationsjournalistik, framtidens kommunikation, kollektiv intelligens och you name it.

”2020 räknar vi med att allt som kan dra nytta av en nätverksuppkoppling kommer att vara uppkopplat”, spår Ericssons teknikchef Åke Ericsson på en av sessionerna.

Han målar upp följande scenario: du är på väg hem från jobbet och funderar du på vad du ska laga till middag. Det går att kommunicera med innehållet i ditt kylskåp (via RFID-taggar, eller radiofrekvens-identifieringsetiketter) och jämföra med olika recept online. En applikation i mobilen räknar ut vad du saknar och vips så har du inköpslistan!

All information kommer att sparas i det så kallade molnet – enorma serverstationer som nås via nätet – istället som idag på datorns hårddisk. Företagen kommer att krympa sina kontor, då den mobila tekniken tillåter de anställda att vara ute och träffa kunder med sina iPads i högsta hugg, istället för att uggla bakom skrivbord. Spår Ericssons teknikchef.

De senaste veckorna har jag träffat människor som fått mig att ifrågasätta det kloka i hans vision.

Så som nätaktivisten Eva Galperin med svarta dreads, som jobbar för Electronics Frontier Foundation. De är USA:s starkaste röst för informationssäkerhet och har tillsammans med American Civil Liberties Union, ACLU, stämt den amerikanska regeringen. Detta för regeringens krav att mikrobloggingsajten Twitter i hemlighet skulle lämna ut information om bland andra Julian Assange och isländska parlamentsledamoten Birgitta Jonsdottir, i samband med en utredning av visslarsajten Wikileaks.

Enligt amerikansk lag kan regeringen genom så kallade hemliga säkerhetsbrev kräva nätbolag som Twitter, Google och Facebook på uppgifter om deras användare, och samtidigt förbjuda bolagen att meddela sina användare om dessa krav.

Sanningen är att den amerikanska regeringen ber om sådan information hela tiden. Runt 50 000 hemliga säkerhetsbrev skickas ut varje år.

EFF ber nu i en kampanj nätbolag att publicera antalet förfrågningar om användardata som de får från regeringar. Under sex månader mottog Google inte mindre än 4 287 förfrågningar från USA:s regering, följt av 1 343 förfrågningar från Storbrittanien.

EFF räknar med att förlora Twitter-målet mot regeringen, berättar Eva Galperin, men de hoppas att vinna omvärldens medvetenhet.

Några som redan fattat galoppen är isländarna. De är i färd med att stifta lagar som kommer att förvandla Island till världens mest informationssäkra land. De hoppas att IMMI-projektet, Islands Moderna Media Initiativ, ska göra för Island vad banksekretessen gjorde för Schweiz. Nämligen förvandla landet till ett säkert ställe att parkera servrar på.

Tack vare EFF:s lobbying har även bolag som Facebook fått upp ögonen för säkerhet och börjat kryptera sina sajter. Det kostar lite mer, men skyddar användare från att få sin kommunikation spårad. Ifall en hemsida har https:// framför namnet, så betyder det att den är krypterad, till skillnad från http://. Ett s extra, alltså.

Men det gäller att vara på sin vakt. På Facebook måste man som användare till exempel aktivt gå in och välja krypteringsalternativet. Gå in på ”Mitt konto”, Säkerhet och klicka i rutan ”Säker surfing (https)” för att skydda dig.

Hjulen snurrar fort i cyberrymden. Men en sak är säker: det kommer att dröja innan jag vågar lägga allt mitt data i ett moln.

Hanna Sistek

Fotnot: detta är ett krönikeutkast skrivet åt Civilekonomen

 

 

Annonser