Med mordet på minoritetsminister Shahbaz Bhatti bevittnade Pakistan sitt andra politiska dödsskjutning inom loppet av två månader. Allt på grund av landets kontroversiella blasfemilagstiftning som de mördade politikerna velat modernisera.

— Nu är vi ett land som lever i skräck, säger människorättsaktivisten I.A. Rahman.

DELHI: Shahbaz Bhatti hade gjort det till en vana att slinka ut bakvägen ur sitt hus, för att övernatta hos sin mor. Det kändes säkrare. Efter att ha uttalat sitt stöd för den kristna fembarnsmamman Aasia Bibi som i november dömts till döden i Pakistan för att ha förelämpat islam, så hotades han själv till livet.

Föga kunde Bhatti ana att attacken skulle komma på ljusan dag. Han skjöts ned på väg till jobbet i Islamabad av beväpnade män som enligt vittnen lämnade efter sig pamfletter på mordplatsen. ”Det här är straffet för den här förbannade mannen” stod det, undertecknat al Qaida och de punjabska talibanerna.

Bhatti var den andra politikern som fått sätta livet till efter Aasias Bibis kontroversiella dödsdom i november ifjol. Bakgrunden till fallet var att Bibi erbjudit sina grannar ett glas vatten när de alla plockade bär en varm sommardag 2009. De muslimska grannfruarna ska ha vägrat att dricka, då vattnet – berört av en fattig kristen – ska ha varit ”orent”. Vad som hänt därefter är oklart. Bibi förnekar att hon kränkt islam, men på grund av blasfemilagarnas utformning – det är emot lagen att upprepa eventuella kränkningar, även i rättssalen – så är det svårt att gå till botten med fallet. Vilket är precis vad människorättsgrupper har hävdat är problemet med blasfemilagarna. De är rättsosäkra och har missbrukats, inte minst av affärskonkurrenter och i landdispyter, enligt I.A Rahman, generalsekreterare på Pakistans kommission för mänskliga rättigheter, HRCP.

Dessutom saknar blasfemilagarna stöd i koranen, enligt Indiens kanske främste expert på islam, Maulana Wahiduddin Khan.

Aasia Bibi är den första kvinnan att bli dömd till döden för blasfemi i Pakistan och fallet har rört upp känslor. Guvernören i hennes hemprovins Punjab besökte Bibi i fängelset och argumenterade för att lagarna borde ändras. Då vändes ilskan mot honom istället. Genom att stödja Bibi så anklagades guvernören Salman Taseer, en folkkär liberal med civilkurage, för att själv begå blasfemi. Den 4 januari sköts han ihjäl av sin livvakt.

Dådet skakade den liberala medelklassen, men än mer upprörde reaktionerna. 40 000 demonstranter i Lahore och Karachi visade sitt stöd FÖR blasfemilagarna och Salman Taseers mördare hyllades som en hjälte. Folkmassan hotade att marschera mot huvudstaden ifall lagen skulle ändras. Jurister kramade och slängde rosblad på mördaren i rättsalen.

Parlamentarikern Sherry Rehman som motionerat om att slopa dödsstraffet för blasfemi, har tvingats gå under jorden efter dödshot.

Rehmans egna parti, det sittande PPP, backade från sina krav på en lagändring.

— Regeringen är skiträdd, säger den indiske analytikern och journalisten Anand Sahay.

President Asif Ali Zardari kom inte ens till sina mördade kollegors begravningar. Pakistans arméchef Ashfaq Pervez Kyani, av många sedd som landets verkliga ledare, har inte heller han tagit avstånd från morden.

— Alltför många av hans egna trupper stödjer morden, menar författaren MJ Akbar, som just publicerat boken ”Tinderbox: The past and future of Pakistan”.

Akbar menar att den bakomliggande orsaken till Pakistans explosiva situation är landets teokratiska fundament.

— Man kan inte skapa en modern nation från en teokratisk modell, säger han.

— Nu när medborgarna dödar varandra står politikerna hjälplösa, då själva fundamentet för landet är byggt på en teokrati, fortsätter han.

Pakistan har alltid varit en islamsk stat, men under militärdiktatorn Zia ul Haq vann ortodoxa mullor allt större inflytande. 1979 islamiserade Zia konstitutionen. Fysiska straff som piskning, amputation eller stening infördes för brott som exempelvis alkoholförtäring, blasfemi och utomäktenskapligt sex. Parallellt med detta så stödde Zia ultraortodoxa sunni-muslimska grupper, vars landsomfattande nätverk av koranskolor fortsätter att utgöra rekryteringsgrund fö jihadister än idag. De heliga krigarna användes av Zia i konflikten om Kashmir och för att stödja talibanerna i Afghanistan.

Istället för att stå upp för konstitutionen så har landets HD konsekvent avslagit överklagan av såväl Zias och senare även president Musharrafs odemokratiska lagändringar.

En mångårig islamisering av Pakistan ligger således till grund för dagens inflammerade situation. Men inte enbart. En annan orsak är landets postkoloniala minoritetskomplex, menar Britta Petersen, chef på Heinrich Böll Foundation i Lahore.
— Samt misslyckandet om själva idén om Pakistan, vilken hon menar känns allt mer uppenbar.

— Plus att USA är här med fria händer. Och det konstanta tiggeriet (från USA), säger hon.

Detta sammantaget har brutit ned invånarnas självkänsla, menar hon.

USA:s närvaro är sannerligen en riklig källa till upprördhet bland pakistanier. Folk i gemen upplever att regeringen är köpt av jänkarna (USA är Pakistans största bidragsgivare). Amerikanska drönarattacker mot misstänkta terrorister i gränslandet mot Afghanistan dödar även civila.

Just nu är antiamerikanismen större än någonsin, efter att en amerikansk CIA-agent, Raymond Davis, sköt ihjäl två motorcyklister på öppen gata i Lahore den 27 januari. Hans chaufför mejade dessutom ned ytterligare en person. President Barack Obama påstod initialt att Davis var diplomat, men saknade bevis. I Davis mobiltelefon fanns bilder på moskéer och skolor – vanliga terroristmål. Detta underblåser redan populära konspirationsteorier om att hela ”kriget mot terrorismen” är en amerikansk förevändning för att invadera nationer och att USA i själva verket stödjer militanterna i Pakistan, för att kunna rättfärdiga sin närvaro i regionen.

Punjab styrande parti, PML-N, har vägrat lämna ut Davis till USA och hoppas därigenom att stärka sin nationella popularitet gentemot den sittande PPP-regeringen, som redan är svag efter blasfemi-frågan.

Fallet Davis har ytterligare knipit en bit av pakistaniernas redan korta stubin, och används populärt av religiösa ledare för att agitera fattiga, outbildade folkmassor. Och i takt med att stubinen minskar och mullor kan uppmana till våldshandlingar i islams namn, så minskar även utrymmet för ett demokratiskt samtal.

— Medelklassen snackar om Davis och att religiösa idioter leder det här landet. Medelklassen är förbannad. Men jag förstår att de inte är beredda att stå upp emot extremisterna. Det går ju inte att tala med dem. De sätter en kula i dig, säger Lahore-bon Jawad Ali.

Han tror trots allt att vinden har vänt efter mordet på Bhatti. Ledaren för det islamistiska partiet Jamiat-e-Ulama-e-Islam, Maulana Fazl-ur-Rehman, har oväntat sagt att han är öppen för att diskutera ett eventuellt missbruk av blasfemilagen. En nystartad motståndsgrupp, Citizens for Democracy, samlar just nu underskrifter till ett öppet brev åt presidenten, emot blasfemilagen.

Andra misströstar och spår att regeringen kommer att falla.

FOTNOT: Detta är ett utkast skrivet för Fokus, och publiceras i veckans tidning.

Annonser