Egyptens president Hosni Mubarak avgick till sist efter 18 dagars demonstrationer i Egypten. Mellanöstern kommer aldrig att bli det samma. Men hur och var andra förändringar kommer att ske är svårt att förutsäga. Länderna är olika.

Det är heller långtifrån självklart att religionen kommer att ta överhand som många kommentatorer tycks tro och att Iran är någon sorts föredöme. Istället för revolutionen 1979 är det snarare demonstrationerna efter det manipulerade presidentvalet förra året som beundras.

I Egypten är det muslimska brödraskapet den bäst organiserade oppositionsgruppen. Men om det muslimska brödraskapet skulle vinna valet är det inte heller säkert att de vill införa sharialagar och annat. Medlemmarna har ett brett spektrum av åsikter.

Bland de unga i arabvärlden är det i dag snarare Turkiet än Iran som är ett föredöme. Turkiet är ett muslimskt land med ett muslimskt regeringsparti men samtidigt en demokrati. Religionen är något privat.

Det är faktiskt så att regimen i Iran inte heller går säker.. President Ahmadinejad säger att det är USA och Israel som förlorat på utvecklingen i Egypten. Men det kan lika gärna vara han själv. Det vet han. Oppositionsledarna har satts i husarrest sedan de ville ordna en stöddemonstration för Egypten.

Israel kommer att förlora på utvecklingen. Israelerna kommer säkert att ångra att Osloavtalet aldrig genomfördes. Ilskan över hur Israel behandlar palestinierna är något som hela arabvärlden delar.

Men ingen bland demonstranterna har sagt att de vill säga upp fredsavtalet med Israel. Det är bara att vänta och se vad som händet näst.

Annonser