Bönder protesterar vid Jantar Mantar, Delhis klassiska demonstrationsplats. De kräver att landlagarna, som sätter ett tak på hur mycket mark en enskild person kan äga, ska implementeras.

DELHI: Hur ”utvecklar” man egentligen en ekonomi, ett samhälle, en nation?

Frågan har ställts på sin spets här i Indien de senaste veckorna, efter att landets största utländska direktinvestering fick grönt ljus av miljödepartementet. Det är den koreanska gruvjätten Posco som ska integrera malmbrott, stålfabrik och hamn för 76 miljarder (!) kronor i den fattiga delstaten Orissa.

Men än är inte sista ordet sagt.

Invånarna i området rasar. Redan för ett år sedan tackade de nej till projektet, som de enligt lagen Forest Rights Act har vetorätt emot. De vill inte flytta ifrån sina åkrar. De vill bevara den ekologiska mångfalden och tror inte att vattnet i floden Mahanadi räcker åt både dem och fabriken. Delstatsregeringen kontrar med att påstå att lejonparten av de 1600 hektar mark som projektet kräver redan är i statlig ägo, även om det tagits i illegalt bruk av de boende. Samt att skogslagen ändå inte gäller då invånarna bara bott där i 49 av de 75 år som lagen stipulerar för att träda i kraft.

”Delstatsregerigen har förfalskat och manipulerat dokumenten”, påstår Prashant Paikray, talesperson för den lokala motståndsrörelsen POSCO Pratirodh Sangram Samiti.

Trots att den federala regeringens egna utredare kommit fram till att projektet inte borde genomföras valde politikerna i Delhi ändå att gå på delstatsregeringens linje.

Att politikerna bryter sina egna lagar är tyvärr kutym.

Den större frågan är: vad för slags utveckling ligger i samhällets intresse?

Å ena sidan är det just genom att liberalisera ekonomin som Indiens tillväxt har skjutit i höjden de senaste två decennierna. Å andra sidan har klyftorna knappast minskat i samhället. Och det är just genom att luta sig mot lagen om uppköp av land, vilken tillåter tvångsuppköp av mark för projekt i allmänhetens intresse – så som vägar och broar – som politiker har förvärvat land åt företagare för industriellt bruk. Misstanken om mutor ligger nära till hands. Och jordbrukare som levt i generationer av sin åker är sällan imponerade av regeringens kompensationspaket. Vad ska de göra när pengarna är slut? De kapitalintensiva industrierna skapar inte många jobb.

”Vi vill ha utveckling från gräsrotsnivå. Låt folket skapa sina egna industrier”, förklarar en studentaktivist i Västbengalen, där landskandalerna duggat tätt de senaste åren.

Nu har anti-Posco rörelsen beslutat att ta lagen i egna händer och inlett en blockad av det tänkta fabriksområdet.

Koreanerna gör bäst i att inte ropa hej förrän de är över bäcken. Eller i detta fall Mahanadi, Orissas största flod.

FOTNOT: Detta är ett utkast krönika som publicerades i LO-tidningen den här veckan.

Annonser