Foto: Wikimedia Commons/MU

PARIS Utanför ett av husen i byn Roquebrune-Cap-Martin invid Medelhavet finns en skylt som anger att Roman Gary ofta vistades här under den tid han var gift med den engelska författarinnan Lesley Blanch.

Jag tänkte att då borde det rimligtvis också finnas en skylt utanför det hus på Rue de Bac i Paris, där Gary hade sin fasta bostad från 1963 till 1980, då han begick självmord.

Men jag har haft svårt att hitta någon sådan skylt. Det var först häromdagen jag upptäckte den. Skylten sitter ovanför porten nummer 108, så högt att ingen ser den, nästan i höjd med andra våningen.

Nu var det, i och för sig, inte skylten som intresserade mig. Det var café Le Brazza,  där Gary var en trogen gäst.

Le Brazza skulle ha legat mitt emot Garys hus. Men där finns i dag inget café.

Synd! Jag hade önskat att det skulle finnas kvar och att det inte hade förändrats alltför mycket sedan Garys tid.

Ingen fransk författare har nämligen fascinerat mig så mycket som Romain Gary, inte minst såsom gåtfull personlighet. Hans biografi är i kortaste korthet denna:

Vid 14 års ålder kommer Gary till Frankrike som invandrare från Litauen.

Blir stridsflygare. Hjälte i Andra Världskriget. Diplomat. Mycket produktiv författare av romaner. Får det prestigefulla Goncourt-priset för en av sina böcker.

Gifter sig med filmstjärnan Jane Seaberg. Hon begår självmord. Det gör Gary också, några år senare. Då framkommer det att Gary har skrivit ett flertal böcker under pseudonymen Emile Ayar. En av de böckerna har fått Goncourt-priset.

Ingen yttre omständighet kan förklara varför Gary tog livet av sig. Han var både förmögen och framgångsrik och det saknades inte kvinnor i hans liv.

En gåta!

En detalj i Romain Garys liv är hans relation med svenskan Christel Söderlund.

De två träffades i Nice hösten 1935. Romain bodde där med sin mor. Christel var en journalist på tillfälligt besök.

Häftig kärlek uppstod. I ett brev till sin mamma skrev Christel:

”Romain är den vackraste karl jag någonsin sett.”

Det som komplicerade saken var att Christel egentligen redan var gift. Hennes man var kompositören Lillebror Söderlund. Visserligen hade hon tänkt skilja sig från honom. Men kanske ändrade hon sig. Eller så blev det någon fnurra på tråden i hennes relation till Romain.

Hur som helst återvände Christel efter en tid till Sverige. Romain, som för sin del inte hade några större problem med att skapa kvinnliga kontakter, blev snart inblandad i andra passionerade historier.

Ändå kunde Romain inte glömma Christel. Påföljande sommar begav han sig därför till Sverige för att återerövra henne.

I Sverige hade Romain en svensk vän, som han lärt känna i Nice. Det var Sigurd Norberg, som senare blev chef för Franska Handelskammaren i Stockholm.

Med Norbergs hjälp tog Romain reda på att Christel bodde med sin familj på en ö i Stockholms skärgård. Romain tog båten dit med föresatsen att enlevera sin käresta.

Men på bryggan stod Christels mamma och syster. De lyckades med viss möda förhindra den kärlekskranke fransmannen från att sätta sina planer i verket.

Annonser