Walter Benjamin

PARIS På biblioteket i kulturhuset Centre Pompidou sitter ofta en man som ser ut som en luffare. Han har en stickad mössa neddragen över öronen och bredvid sig har han en stor kasse med kläder.

Men jag gissar att det här inte är någon helt vanlig luffare eftersom han alltid verkar vara indragen i intensiva studier. Förmodligen är det något speciellt ämne som intresserar honom, men jag har hittills varit alltför finkänslig för att försöka snoka reda på vilket.

En annan kufisk person håller till på biblioteket i anslutning till vetenskapsmuseet ”Cité de la Science et de l’Industrie”. Han ockuperar alltid samma plats i övre planet längst bort till höger. Framför sig har han en tjock hög med vikta pappersark. Han läser inget, han bara sitter och ser tankfull ut. Ibland kastar han ner en anteckning på något av arken.

De här två personerna får mig ibland att tänka på Walter Benjamin. Under 1930-talet levde han, utfattig, i Paris. Dagarna tillbringade han på Bibliothèque Nationale, upptagen med att försöka få fram ett mönster i det moderna samhällets framväxt.

När Andra Världskriget bröt ut, tvingades Benjamin, som var jude, att fly. Han fick hjälp att ta sig över Pyrenéerna till Spanien, men hade svagt hjärta och dog av strapatserna.

Flera årtionden senare hittades, av en slump, de anteckningar som Benjamin hade fört under sina studier på Bibliothèque Nationale. Det resulterade i utgivningen av ”Passageverket” – ett tankebygge, som med Paris passager som illustration, försöker tolka de omvälvande förändringar som ägde rum i slutet av 1800-talet.

Vem vet, kanske någon av de två kufar, som jag brukar stöta på, sysslar med något liknande – med att klarlägga sammanhang som är fördolda för oss andra, som alltför mycket är mitt inne i skeendena.

Annonser