PARIS Högt uppe på den stora, lummiga, Boulevard Strasbourg ligger en teater, som heter Théâtre Antoine och som numera inte gör mycket väsen av sig. Där spelas pjäser som inte får särskilt mycket uppmärksamhet och med skådespelare som inte är särskilt kända.

Men en gång i tiden var denna teater banbrytande, vilket det inte är många som känner till. Där spelades teater på ett nytt sätt. Det var realistiska pjäser, som utspelade sig i samtiden och som framfördes av skådespelare i vardagskläder på en scen utan målade kulisser och med bara några enkla föremål som rekvisita.

August Strindberg åstundade hett att få bli spelad på denna ”moderna” teater. Han skrev en pjäs, som han trodde skulle passa och skickade den till teaterchefen André Antoine. Det var ”Fröken Julie”.

Efter flera år av mer eller mindre oblyga påtryckningar och med hjälp av diverse mellanhänder nådde Strindberg sitt mål. I januari 1893 hade ”Fröken Julie” premiär på Antoines teater.

I ett brev till en ungdomsvän skrev Strindberg.
”Min ungdomsdröm har blivit uppfylld.”

Annonser