Budapest är en förunderlig stad. Här lockar bubblande bad, här frestar mäktiga bakverk. Här tycks tiden stått still och i stadens ansikte syns tydliga spår av en lika storslagen som våldsam historia. Samtidigt förändras Buda, och än mer Pest, från dag till dag. Följ med och låt dig förföras av Donaus vackra drottning.

Budapestborna har inte haft det lätt. Först var det romarna som dök upp år 35 f Kr och stannade i mer än 300 år. Sen kom mongolerna invaderandes (1241-42) följda av turkarna (1526-1686) som jagades ut av österrikarna. Habsburgarna från Österrike härskade länge men tvingades 1867 dela med sig av makten i en dubbelmonarki. Den varade dock bara fram till första världskriget, vars blodiga slag blev Österrike-Ungerns undergång. Kommunisterna tog makten för en kort tid, och sedan styckades delar av Ungern upp bland första världskrigets segrare. Med andra världskriget kom tyskarna och de inhemska fascisterna och till sist stod Stalin i farstun (vilket blev Raoul Wallenbergs öde, se faktaruta). Ett försök till frigörelse från kommunismen 1956 slogs ner med våld och först 1990 höll man fria val och kommunisterna åkte ut. 2004 blev man EU-medlemmar. Puh. Eller som det står i en av guideböckerna – när ungrarna tappat sin smörgås har den alltid landat med smöret neråt.

Staden Budapest har alltså nötts och blötts, plundrats, bombats, beskjutits, belägrats, återuppbyggts och förfallit. Ett förfärligt elände har det varit för Budapestborna. Men ändå – på något sätt har stadens våldsamma och turbulenta förflutna givit den en attraktiv patina, ungefär som min morfars skinnjacka som bara blir snyggare med åren.

Texten är ett utdrag ur en kommande artikel till Allt om Historia. Text och foto: Marko Wramén

Annonser