­

I världens största demokrati har tredje statsmakten en prislapp. Mediabevakningen inför det senaste parlamentsvalet gick att köpas för pengar.

”Det fanns ett pris för hela perioden innan valet, för en presskonferens, ett publicerat foto. Även för underbevakning av konkurrenterna”, säger medieforskaren Bhaskara Rao.

Även på näringslivssidan har helt nya marknadsföringsstrategier slagit rot. Företag som vill bygga sitt varumärke men saknar kontanter kan få rabatterad annonsplats i utbyte mot bolagsandelar. Mediehusen har öppnat investeringsavdelningar.

Nu har Valkommissionen startat en utredning. Och journalisterna har fått nog.

DELHI: Enligt somliga bedömare är det kapitaliseringen av media som har drivit fram dagens förändrade uppförandekoder. Enligt Mr Sivakumar, chef  för Indiens största mediehus Bennett Coleman & Co, är det bara ett sätt för traditionella medier att hävda sig i den allt hårdnande konkurrensen på annonsmarknaden.

Enligt Sivakumar står annonsintäkterna för en större del av indiska mediers inkomster än vad de gör för de västerländska ditona. Men annonsmarknaden är i relativa tal mindre än i väst, och vilar på färre annonsörer. Så när Bennett Coleman & Co funderade ut nya affärsstrategier ville de expandera annonskakan till att innefatta även unga företag i nya sektorer. Inte minst ville de – såsom ägare av Times-gruppen, med sina tio dagstidningar, tre tv-kanaler och en hop magasin, ta upp kampen mot nya, mer interaktiva medier.

Då unga firmor oftast har begränsad tillgång till kapital fick Times-gruppen idén att de kunde ta betalt på andra sätt.
”Det kan vara andelar i bolagen, fastigheter, hotellrum, ja allt möjligt!” säger Sivakumar.

Detta ledde till uppkomsten av Private Treaties, eller ”privata avtal”, som bruket kommit att kallas. Dessa går ut på att företag som vill bygga sitt varumärke, öka sitt marknadsvärde eller pumpa upp aktiepriset inför en börslistning kan ingå ett flerårigt avtal med Times-gruppen. I utbyte mot rabatterade annonspaket utspridda över tre-fyra års tid får Times-gruppen andelar i bolaget, eller betalt på något annat sätt än i reda pengar.

Sedan lanseringen av PT:s 2005 har Indiens annonsmarknad fördubblats, och nya annonsörskategorier tillkommit.

”Det är en innovativ reklamlösning för nya generationens annonsörer”, menar Sivakumar, som även är vd för Times-gruppens PT-del.

En annan anledning till att PT:s, uppkommit, kan vara att enskilda journalister tidigare låtit sig mutas. Istället för att låta de anställda berika sig så borde det ju vara smart för arbetsgivaren att skriva ett avtal med företagen direkt, menar bedömare.

Officiellt får alltså PT-klienterna reklamplats i Times-gruppens medier. Men enligt en källa på flaggskeppet Times of India, så blev redaktörer i början tillsagda att behandla PT-klienter fördelaktigt även på redaktionell plats.

”Det handlade om att skriva positivt om PT-klienterna utan att avslöja det egna aktieinnehavet”, säger källan, och fortsätter.

”Redaktörer blev tillsagda att publicera intervjuer med PT-klienter åtministone en gång per vecka. Men senare när detta kom till allmänhetens kännedom så blev det lite pinsamt. Då började ledningen tänka om, vilket ledde till upprättelsen av en brandvägg”.

Sedan Times-gruppen startade sitt nya marknadsföringssegment har fler konkurrenter känt sig tvungna att följa i spåren.

”Det började påverka vår annonsering”, säger Prateek Chandra, ansvarig för investeringar på Hindustan Times-gruppen, ägare av landets näst största dagstidning. De drog igång sin PT-gren för 1.5 år sedan.

Problematiken med den nya affärsmodellen är uppenbar. Egenintressen bäddar inte gott för objektiv rapportering.

”I mina ögon är det korruption, de har bara givit det ett fint namn, säger Bhaskara Rao, som är chef för Centre for Media Studies, Delhis största medieforskningsinstitut.
”De vill få det att framstå som en marknadsföringsstrategi, när det i själva verket  handlar om en total utförsäljning av redaktionella privilegier”, fortsätter han.

Prateek Chandra håller inte med. HT-gruppen talar inte ens om för sina anställda vilka bolag som är PT-klienter. Drygt hälften av klienterna nämns i bolagets årsredovisning – de vars revisorer så kräver – men i övrigt går inte gruppen ut med namnen i onödan, varken till allmänheten eller till sina anställda.

Sivakumar påstår till och med att statistik visar att Times-gruppen underbevakar sina egna PT-klienter. Påståendet har dock inte gått att kontrollera. När Journalisten ringde upp mediainstitutet Cirrus för att få tillgång till statistiken, så kunde inte denna lämnas ut utan Times-gruppens godkännande. Varpå Times-gruppens PR-kvinna Bhvisha Dhamecha började ifrågasätte varför Journalisten överhuvudtaget kontaktat Cirrus själva ”när vår vd givit dig alla uppgifter redan” (alltså i sitt påstående under vår telefonintervju). Av ”lagliga skäl” kunde Times-gruppen bara dela med sig av de senaste månadernas statistik, påstod Dhamecha. Varpå hon föreslog vem som var lämplig för Journalisten att citera i artikeln.  Journalisten har fortfarande inte fått tillgång till statistiken.

Med andra ord har Journalisten bara lösryckta exempel på hur privata avtal kan påverka journalistiken. Såsom att Times of India den 10 maj 2008 rapporterade att ”Lift-kollaps dödade 2 och skadade 7” på en byggarbetsplats på Bannerghatta-vägen i Bangalore. Alla andra medier som skrev om olyckan nämnde namnet på byggföretaget, Sobha Developers. Men inte Times of India. Sobha Developers var deras PT-klient.

Privata avtal är blott en del av den ändrade etiska spelplanen i indisk media. Den andra sidan handlar om köpt politisk bevakning. Enligt somliga bedömare startade detta redan under 2004 års parlamentsval, men under fjolårets dito slog det ut i full blom.

Mumbaibaserade och mångfaldigt prisbelönte journalisten Palagummi Sainath har bevakat ämnet flitigt för tidningen The Hindu. Enligt honom tog medierna själva kontakt med politikerna och erbjöd sina tjänster. För några hundra tusen rupier (1000 rupier motsvarar 126 NOK) kunde politiker få ett personporträtt och fyra nyhetsartiklar publicerade. Att hyra ett tv-team en hel dag kostade 250 000 rupier (31 000 NOK). Inför delstatsvalet i Maharashtra i oktober hände att exakt samma ”exklusiva” intervju med guvernören Ashok Chavan figurerade i olika tidningar, under olika bylines (vilket för närvarande utreds av Valkommissionen).

Sainath har vaskat fram prisuppgifterna genom sitt breda kontaktnät inom framförallt tryckta medier. Gensvaret till hans artiklar har varit enormt.

”Journalister från tidningarna som producerar ”betalda nyheter” började klippa ut och skicka dessa ”betalda” artiklar ur deras egna publikationer till mig.  Nu har jag har 30 kilo urklipp liggandes i mitt arbetsrum”, berättar Sainath.

Insändarna kunde exempelvis vara politiska reportrar, som kände avsmak inför att behöva ackompanjeras av en kille från marknadsföringsavdelningen under sina ”hemma hos”-besök hos politiker.

Veckorna före delstatsvalet i delstaten Maharashtra i oktober ombads en välkänd kolumnist i Mumbai att hålla inne med sin kolumn då ”varje sida i tidningen är såld tills valet”, enligt Sainath. Han citerar en känd lokal reporter som säger att ”på den tiden då detta handlade om småskalig korruption hos enskilda journalister så hade vi ett val. Nu när det är en industri, organiserad av arbetsgivarna, kan vi inte längre välja. Det står fyra personer i kö för mitt jobb”.

Mediakorruptionen under valet registrerades även av Center for Media Research, som skrev en rapport till indiska Valkommissionen och Pressens faglige utvalg.

”Hela problemet handlar om kapitaliseringen av media”, menar J.N. Ray, som är ordförande för Pressens faglige utvalg.

De kontaktades av indiska Finansinspektionen SEBI i juli 2009, angående bruket av PT:s. SEBI hade farhågor om hur dessa kunde påverka aktiemarknaderna.

Pressens faglige utvalg har tillsatt kommittéer som ska komma med utlåtanden om såväl PT:s som ”betalda nyheter”, i slutet av februari respektive mars i år.

Men nu börjar även journalisterna själva höja rösten. Den 23 december skrev Rajdeep Sardesai, ordförande i Redaktörernas Gille, ett öppet brev till alla redaktörer i vilket han uttryckte sin bestörtning över den vändning branschen börjat ta. Han uppmanade kollegorna att protestera på sina respektive arbetsplatser. Den 21 januari mötte Redaktörernas Gille för första gången Indiens Valkommission för att diskutera mediekorruptionen under senaste valet.

”Vi hoppas på ett gräsrotsuppror inom kåren”, säger Sardesai.

Hanna Sistek
hanna.sistek@gmail.com

Annonser