I 35 år eller ännu längre har grek- och turkcyprioter väntat på en lösning av Cypenkonflikten. Det förhandlas och förhandlas i omgångar, men de kommer aldrig till skott.

För oss journalister blev det åter uppenbart när vi fick vänta i timmar på en presskonferens med de båda cypriotiska ledarna Dimitris Christofias och Mehmet Ali Talat samt FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon.

Presskonferensen skulle äga rum i ett hus intill Nicosias sedan åratal stängda flygplats, som FN nu har kontroll över, kvart över fyra men vi ombads komma redan mellan ett och två av någon obegriplig anledning. Men vänta är något som journalister är vana vid.

Här fanns såväl cypriotiska journalister från båda sidor som journalister från hela världen. De fyllde bordet där huvudpersonerna skulle sitta med bandspelare och mikrofoner. Utanför stod TV-bussarna med stora antenner beredda för direktsändning.

Sedan försökte de få ut så mycket information som möjligt från varandra. Snabbt fick vi veta att ledarna för de fyra grekcypriotiska småpartierna, som motsatt sig alla föreslagna lösningar, inte skulle delta i kvällens mottagning för Ban Ki-moon. De var arga över att han tidigare på dagen träffat Mehmet Ali Talat i hans presidentkontor fastän den turkcypriotiska republiken endast erkänts av Turkiet.

Denna händelse kom sedan att dominera hela nyhetsflödet. När de tre huvudpersonerna äntligen kom blev det på grund av detta heller inte den väntade kommunikén om vad de hittills uppnåt i förhandlingarna utan bara några allmänna fraser om deras goda vilja samt Ban Ki-moons uppmaning till mod.

Mod är det sista som någon cypriotisk ledare någonsin har visat. Ingen vågar ta steget och nå en överenskommelse. Motståndarna till en lösning både bland grek- och turkcyprioter har alltid makt att stoppa allt fastän de är i klar minoritet. Varför begriper ingen utomstående.

De grekcypriotiska motståndarna hänvisar numera alltid till folkomröstningen 2004 då en majoritet av grekcyprioterna sade nej till den föreslagna lösningen. Men de glömmer att i presidentvalet för två år sedan var det de två som ville ha en lösning som gick till andra omgången i presidentvalet med övervägande majoritet.

Det är bara så att cyprioterna på båda sidor i likhet med de flesta människor är rädda för det okända. Ingen har heller någonsin fått veta vad en lösning kan innebära eller vad det innebär med en federation.

Grekcyprioterna luras att tro att det kan bli som förr före den turkiska invasionen som om tiden stått stilla. Turkcyprioterna förs i sin tur bakom ljuset av dem som säger att de kan få en egen stat som kan blomstra som ett nytt Taiwan.

För oss journalister blev det inget nytt att skriva om. För mig som svensk blev det inget skrivande alls efter dessa timmar av väntan. Vilken svensk är intresserad av att inget hänt?

Annonser