BOURGOGNE Vingårdarna i Bourgogne gör bokstavligen skäl för namnet. Det är verkiga gårdar, inramade av stenmurar och med entréer genom pampiga järngrindar.

Åtminstone är det så det ser ut när man åker riksväg 74 söderut från Dijon. Här på sluttningarna till höger frambringas världens bästa viner.

Trots att det är vinter och skörden sedan länge är avklarad, pågår arbete i många av vinfälten. Vinstockarna ansas och kvistarna läggs i högar. Rökar av små bränder stiger upp lite varstans.

Bönderna bor i byarna. Det är precis som i Sverige, före skiftenas tid.

Byarna ligger halvvägs uppe på sluttningarna. Det är små samhällen vända inåt, med höga murar mot gatan.

De är mycket oansenliga dessa byar, men har förnämt klingande namn: Gevrey-Chambertin, Chambolle-Musigny, Vosne-Romanée. Det är namn som anspelar på viner, som ligger länge i fuktiga källare innan de plockas fram för att drickas vid högtidliga tillfällen.

På vinkartorna, som visar hur ägorna är fördelade, har varje lott ett eget, ofta lustigt, namn.  På kartan över Vosne-Romané är Romanée Conti enbart en liten ruta på ett stort lapptäcke – lite förvånande med tanke på den ryktbarhet som detta vin åtnjuter över hela världen.

För att över huvud taget komma över en Romanée Conti måste man köpa den tillsammans med 11 andra flaskor med förnäma viner från angränsande lotter. Sedan bör man helst vänta 30 år med att dricka den dyrt förvärvade klenoden.

Själv är jag ingen vinkännare, men tror mig i alla fall kunna göra skillnad på en Bordeaux och en Bourgogne. Medan Bordeauxen är tungt mörk och dov i smaken, är Bourgognen ljust flyktigt subtil. Låt vara att detta är mycket oprofessionellt utryckt – men så ser jag på saken

Annonser