PARIS Platsen är ett enkelt café i kvarteren bakom Gare du Nord. Längs den långa bardisken står män i en tät rad. De flesta är av afrikanskt ursprung, magrebiner och svarta.

Plötsligt utbryter ett häftigt gräl mellan kvinnan bakom bardisken och en av gästerna. Det handlar om pengar, huruvida gästen är skyldig något eller inte.

Invektiven haglar och blir snart rent rasistiska:

 Din djävla opålitliga arab!

 Jag är ingen arab och du vet inte vad en arab är!

Så håller dom på ett bra tag.

Snart, tänker jag, kommer mannen att lämna lokalen under buller och bång, för att aldrig mer komma tillbaka. Men så sker icke.

I stället övergår det ursprungliga grälet till att handla om vad en arab – egentligen – är. Här är kvinnan i underläge och därför blir det lite grand av ombytta roller.

Följden blir också att grälet successivt ändrar karaktär, argumenten blir mer ironiskt spydiga än aggressivt hatiska. Efter ett tag liknar det mest ett roat, nästan muntert, gnabb – som om den häftiga munhuggningen för bara några minuter sedan inte hade förekommit.

Luften är rensad.

Annonser