Nicosia. För 20 år sedan skickades jag av nyhetsbyrån FLT till Berlin när muren föll. Alla visste redan då att det var en historisk händelse. Den stora avenyn Ku-damm var så packad av folk att inga bilar fick plats. Människomassorna gick i bilfilerna och det gick inte att gå mot körriktningen. Det var en stämning utan like. Väst och öst kunde mötas i en stad där bara några dagar tidigare folk som försökte ta sig till väst blev skjutna.

Dagen efter tog jag och fotografen oss till Potsdamer Platz och var med när grävskoporna började riva muren och nya folkmassor vällde in från öst. Till och med soldaterna som vaktade såg glada ut

Men för den som ville komma in i Östberlin var det fortfarande Checkpoint Charlie som gällde. Hit hade inte förändringarna nått. Staden på andra sidan muren var helt annorlunda, gråare och tristare. Gatorna var nästan tomma. En och annan Trabant körde förbi, den enkla bilen som nu blivit en kult. I näsan stack lukten av brunkol.

Återföreningen blev inte så enkel som den verkade dessa lyckliga dagar. Men staden Berlin är återförenad och muren är borta.

I dag 20 år senare befinner jag mig i en annan delad stad, Nicosia på Cypern. Här står fortfarande soldater på båda sidor om den av FN bevakade buffertzonen. Flera gator i den gamla staden leder ingen vart. De slutar i ett hinder av tunnor och taggtråd.

Det har blivit bättre på senare år. 2003 öppnades flera övergångar och grek- och turkcyprioter fick möjlighet att besöka varandras sidor. Grekcyprioter som tvingades fly från sina hem vid den turkiska invasionen 1974 köade i timmar för att se sina hem. Många kom tillbaka med stora inramade bröllopsfotografier som turkcyprioterna som nu bor i husen bevarat åt dem.

Turkcyprioterna nästan invaderade affärsgatorna på den grekcypriotiska sidan. De handlar fortfarande ofta här. Och några tusen har fått arbete på den grekcypriotiska sidan. De skaffar sig också pass vilket gör dem till EU-medborgare.

Men i övrigt har inte mycket hänt. Det pågår samtal om en återförening. Men de går långsamt. Det är många svåra frågor som ska lösas. Nationalister på båda sidor gör också allt för att misstänkliggöra förhandlingarna. Kompromisser är inget som står högt i kurs i den här delen av världen.

Men det är synd att en så fin stad som Nicosia ska vara delad mitt itu.

Annonser