DELHI: Igår landade jag i Indien, efter ett halvårs resande i Pakistan, Kina, USA och Brasilien. Tillbaka till människomyllret, dammet, avgaserna, de många skratten och överraskningarna runt varje hörn. Men också fattigdomen. Hejade på alla vänner, från hyresvärden till restaurangägarna, tidningsförsäljaren, rickshakillarna och alla tiggare, de gamla välbekanta ansiktena som sitter i samma gamla gathörn. Kommer att dela lägenhet med Ann Törnkvist, även hon svensk journalist med internationella förtecken, har bott utomlands under en stor del av livet och utbildat sig vid Columbia University, NYC. Numera jobbar hon som bildredaktör för AFP och frilansar lite vid sidan av. Det ska bli kul att ha någon att bolla idéer med, och att prata med om allt annat som hör livet till.

Delhi hinner alltid förändras en hel del mellan varven, det byggs så vansinnigt i denna stad; nya restauranger, caféer och annat som följer i den ökande levnadsstandardens spår. Men inte minst förbereder sig huvudstaden för att gästa Commonwealth games om ett år. Vi pratar över 50 medverkande nationer och runt 5000 idrottsmän. Det kräver en jätteorganisation och jag blir lite betänksam när jag ser att metron fortfarande inte verkar mer än halvfärdig och halva stan ser ut som en grävskopelekplats i naturlig storlek.

Jag hinner knappt packa upp mina kartonger i vår soliga lya förrän det smäller i grannlandet Pakistan. Tre olika byggnader tillhörandes polisen och säkerhetstjänsten attackeras samtidigt av terrorister. Tjugo människor döda och 29 skadade so far.  Detta är bara ett steg på den upptrappande våldsspiral som landet befinner sig i, vilket jag skrev om tidigare i våras. Tar och lyfter luren och ringer till presskillen på ambassaden för att söka visum. Bums.

Annonser