FLORENS (Italien)

Jag fick ett oväntat besök från en släkting i dag. Det är sådant man inte är bortskämd med när man bor i utlandet. Det känns alltid lite konstigt att se sina svenska släktingar och vänner traska runt bland olivträden, eller sätta sig vid träbordet i vårt medeltida vardagsrum.

Främst för att Sverige och det svenska plötsligt blir så påtagligt. Bron man måste bygga upp melan sig själv och sitt nya liv och hemlandet, med hela ens förflutna, måste fungera, annars är det lätt att ens nya liv plötsligt tappar balansen.

Det är inte så farligt längre, det var värre i början. Då blev besöken en smärtsam påminnelse om allt det jag lämnat i Sverige. I dessa lägen tänker jag på alla de människor som tvingas lämna sina hemländer och inte kan åka tillbaka igen. Jag är ju en lyxemigrant, som dessutom är duktig på att röra mig i det italienska samhället.

Italien är annars fullt av invandrare som aldrig fått lära sig italienska ordentligt, som inte har ett riktigt hem och som bara träffar sin familj en gång om året. Människor som står längst ner på den sociala skalan, och som italienarna är rädda för. De är verkligen långt hemifrån på alla sätt.

Annonser