PARIS
Några reflektioner efter en sommarmånad av mediekonsumtion i Sverige:
* Programledarna i TV:s nyhetssändningar, de så kallade ”nyhetsankarna”, är gravallvarliga. Okej, det mesta är inte så mycket att skratta åt. Men måste man vara i total avsaknad av utstrålning för att läsa nyheter i svensk TV?
* När programledarna, efter att ha låtit någon annan tala, återtar ordet, inleder de alltid med ett ”mmh”. Kan ingen säga till dem att sluta med det?
* En stor andel av nyheterna handlar om statistiska förändringar: ”Allt fler…”, ”Allt färre…”. Beror detta på att egentligen väldigt lite har hänt?
* En stor andel av nyheterna handlar om problem med invandrarna”: ”Ugandiska kvinnor med HIV diskrimineras…”, ”SFI-undervisningen för somalier eftersatt…”. Egentligen är väl detta ett utslag av att Sverige, egentligen, är ett ganska problemfritt samhälle.
* Varje morgon förekommer i radion ett inslag, som handlar om nordamerikansk inrikespolitik. Men är det så konstigt i världens mest amerikaniserade land?
* Det anses vara anmärkningsvärt att höjdare i samhället får, eller tillskansar sig, favörer. Ett exempel är landshövdingen Samuelsson, som fick sparken. Här i Frankrike skulle ingen ha brytt sig. Här tas det för självklart att ”dom där uppe” skor sig och blir särbehandlade.

Annonser