Oi Futuro är det konstmuseum i Brasiliens som kanske i högst utsträckning använder moderna teknikformer, med mission att sprida IT till folket.  Kritikerna menar dock att det är ett sätt för ägaren – det konsumentovänliga telebolaget Oi – att bättra på sitt rykte.

RIO DE JANEIRO: Men faktum kvarstår: muséet ger med sin futuristiska utformning ett coolt intryck. I den pågående utställningen har den amerikanske videokonstnären  Gary Hill tagit ett par annorlunda grepp. I verket Accordions till exempel, där en röd kuddhög bjuder in mitt på golvet i ett rum där filmer intervallprojiceras på alla väggar: en, två, fyra, sex rullar samtidigt. Ibland löper bilderna mer sammanhållet, ibland blott en millisekund. Varje projicering åtföljs av ett dunkande läte och antar formen av en orgasm när takten snabbas upp och når ett klimax för att sedan avta igen.  Det är svårt att veta vart man ska titta, man översköljs av intryck från alla håll.

Eller på nästa våning: fyra vita väggar och en högtalare i mitten. En naken person. På ena väggen hans fötter, andra hans hand. Han pressar mot väggen, försöker rymma  blickarna. Rummet vibrerar, pulsar genom förstärkarna. Pannan mot den tredje väggen, spända käkar och andning. Och så ryggen. Brunbränd med födelsemärken. Slutar vid svanken. Ljudet gör att det känns så nära, så utlämnande.

På nedervåningen i konsthallen hänger besökarna kring ett interaktivt bord som hyser dataskärmar i den halvtransparanta bordsskivan. Man kan låna mus och tangentbord och sedan är det bara att surfa.

Stiftelsen Oi Futuro ägs av Brasiliens största telekombolag Oi, tidigare statliga Telemar som privatiserades 1998 och numera handlas på börsen. Dess uppdrag är att stödja innovativ konst och utbildning som använder informationsteknologi. De driver fem olika projekt inom vilka bland annat 2000 skolor får gratis tillgång till internet i skolan eller där fattiga barn utbildas i design, grafik, rörlig bild och fotografi. Tanken är att väcka intresset för it genom konst.

Oi Futuro stödjer även konstprojekt monetärt. Förra året delades 100 miljoner kronor ut till 67 projekt runt om i Brasilien.

Kritikerna menar att detta bara är ett sätt för Oi – som betyder hej på portugisiska – att bättra på sitt skamfilade rykte. Mången är den brasilienare som svurit över bolagets dåliga service som hänger kvar sedan monopoltiden.  Efter att nya konsumentskyddslagar stiftades kring årsskiftet så har bolaget ålagts att betala 1.2 miljarder kronor i skadestånd för att ha brutit mot dessa.

Lucia Helena Fascina, 61, hör till dem som stör sig på att Oi inte alltid kopplar fram hennes samtal, men kommer dagligen hit till muséet för att läsa tidningar och magasin.

– De hade en utställning för några månader sedan i vilken man kunde interagera med konsten. Det var väldigt intressant, minns hon.

Fotnot: denna blänkare skrevs åt Spana, Riksutställningars tidskrift.

Annonser