Den 13 april ratificerade Pakistans president ett fredsavtal mellan staten och militanta islamister i SWAT-dalen. Därmed har regeringen lagt sig platt för våldsmakarnas krav på införandet av sharia-lagar. En halv miljon människor har redan flytt förtrycket och nu sprider sig talibaner till de omgränsande distrikten.

Islamabad: Träden står i blom, fåglarna kvittrar och det ligger morgonfrid över Islamabad. Pakistans huvudstad är lummigt insprängd mellan grönskande berg. Inne i den vitpompiga högsta domstolen har högste hönset Iftikar Chaudhry återtagit sin post efter en folklig upprorsmarsch för landets rättssäkerhet. Men blott 16 mil härifrån råder helt andra premisser.
Med sina gröna dalgångar och majestätiska berg brukade SWAT-dalen gå under smeknamnet Pakistans Schweiz. Men när den lokala militanta organisationen Tehreek-e-Nafaz –e-Shariat-e-Mohammadi (TNSM) tog upp vapnen 2007 så satte det p för turismen.

roda-mosken-under-renovering4

Så här tacklar regeringen i Islamabad militanterna: strutstaktiken. Röda moskén, som blivit tillhåll för militanta islamister och stormades av regeringsstyrkor sommaren 2007, är under uppbyggnad. För säkerhets skull får den inte vara röd längre. Som att problemen skulle gå att måla över.

SWAT-dalen har en speciell historia. Den är en del av Pakistans mer vildvuxna, semiautonoma delar inte långt från gränsen mot Afghanistan och inlemmades som ett av fem furstedömen i Pakistan först 1969. Regionen kallas PATA, Provincially Administered Tribal Areas, och, har historiskt styrts av lokala byråd, jirgor, under separata sharialagar. Detta ändrades 1992 då det från centralt håll bestämdes att området skulle falla under gängse Pakistansk lag. Jirga-systemet upplöstes och invånarna fick pröva sina motsättningar i domstol.
− Det var väldigt omständigt för lokalbefolkningen, förklarar journalisten Zahid Hussain, som rapporterar från området.
Ett fall kunde ta flera år och var mycket dyrare att pröva än tidigare. Så lokala religiösa aktivister startade en motaktion för att återställa sharia-systemet. 1994 och 1999 pressade de fram överenskommelser med regeringen, vilka utökade de redan existerande domarnas befogenheter till att även tolka sharia. Men invånarna fick välja huruvida de ville prövas enligt sharia eller vanliga lagar.
− 99,9 procent valde vanliga lagar, berättar I A Rahman, en äldre man med äggrund hjässa som är generalsekreterare för Pakistans kommission för mänskliga rättigheter.
Detta var TNSM inte nöjda med, men det amerikanska invasionen av Afghanistan fick dem tillfälligt på andra tankar. Ledaren, Sufi Mohammad samlade områdets villiga och drog iväg för att bistå talibanerna. Efter kollapsen av talibanregimen återvände de, kraftigt decimerade, och Sufi Mohammad arresterades tillsammans med sin svärson Maulana Fazlullah. Efter tre år i pakistanskt fängelse släpptes svärsonen. Han återvände till SWAT och började på nytt organisera motståndet. Men han var betydligt tuffare än Sufi Mohammad.
Maulana Fazlullah spred sitt budskap via FM-radiosändningar och hans efterföljare bildade ett utskott av SWAT-talibaner från TNSM. De började ge sig på statliga tjänstemän i området och sätta upp en egen, parallell administration.  Till skillnad från TNSM vill SWAT-talibanerna att sharia ska genomsyra hela samhället, inte bara domstolsväsendet.
Situationen i dalen blev allt skarpare. Hösten 2007 bestämde sig regeringen för att låta armén gå in. Men detta bet inte på militanterna. Som en sista utväg frigav regerigen Sufi Mohammad – allmänt ansedd som mer moderat än sin svårson – för att låta honom ena de olika fraktionerna kring en fredslösning.
− Regeringen är svag och uppgörelsen har gjorts på talibanernas villkor, säger Zahid Hussain.
Överenskommelsen, kallad ”Nizam-e-Adl (rättsystems-) påbudet 2009” slöts 15 februari mellan TNSM och guvernören i angränsande North West Frontier-provinsen och gäller bland annat införandet av sharia-domstolar där mullor ska döma, istället för tidigare års byråd.
Påbudet godkändes av president Asif Ali Zardari efter omröstning i pakistanska parlamentet.
− Den största skillnaden är att rätten att tillsätta domare nu har skiftat från regeringen till TNSM, säger Rahman.
Sedan överenskommelsen råder vapenstillestånd, men problemet är att SWAT-talibanerna inte avväpnats, enligt journalisten och auktoriteten Rahimullah Yusufzai i Peshawar. Och de har redan börjat överskrida TNSM:s befogenheter.
− De har börjat sätta upp lappar på frisörsalonger om att skägg är förbjudna att rakas. Och kvinnor får inte gå till marknaden utan att ha sällskap av en manlig släkting, berättar Zahid Hussain, som precis återvänt från området.
Han menar att TNSM ser mellan fingrarna på vad som händer, då deras långsiktiga mål att sprida sharia knappast skiljer sig från talibanernas.
En halv miljon människor har redan flytt området. Enligt Rahman, som har lokala rapportörer i SWAT, vill invårna ha ett snabbt och billigt rättsväsende, men knappast religiösa domstolar.
− I så fall skulle de ha röstat på religiösa kandidater när valen hölls i Malakand-divisionen i februari 2008. Men det gjorde de inte, säger han.
Det största problemet han ser med införandet av shariadomstolar är att sharialagarna saknar skriftlig definition, utan är upp till varje domare att tolka. Detta bådar illa för rättssäkerheten.
−Plus att detta är saudiversionen av sharia. Så shiamuslimer har dödats, säger han.
Dessutom är talibanerna kvinnofientliga och har förstört hundratals skolor. De är mot minoriteter, musikaffärer och vill inte låta lokalbefolkningen, som är pashtuner, studera sitt egna språk i skolorna, utan bara läsa arabiska, enligt Rahman.
Människorättsorganisationen Human Rights Watch har protesterat kraftigt mot avtalet som ”utgör ett allvarligt hot mot kvinnors rättigheter och andra grundläggande rättigheter i regionen”.
Frågan många ställer sig är vart talibanerna får sina medel och underrättelser från. Här går åsikterna vitt isär.
Lal Khan, som är marxistisk analytiker anser att källan är den lokala maffian som smugglar timmer och ädelstenar, och att religion bara är en täckmantel för krassa ekonomiska intressen.
Rahimullah Yusufzai säger att mycket pengar kommer från TTP, de Pakistanska talibanerna, vars ledare Baitullah Mehsud misstänks ligga bakom mordet på Benazir Bhutto och som för några veckor sedan hotade att slå till mot Washington. Dessutom kommer en del stöd från lokala personer i SWAT samt supportrar i resten av landet. En del drivs även in genom kidnappningar, menar han.
Jamshed Ayaz, chef på Institutet för regionala studier i Islamabad, tror att talibanerna i Afghanistan pytsar in opiumpengar. Han säger att många krafter är inblandade, allt ifrån Saudiarabien till underrättelsetjänsterna i Indien, Israel och Afghanistan.
Ayesha Siddiqa, som skrivit en avhandling om regionens vapenhandel, anser att militanterna i grunden stöds av armén själv, för att användas som ett hemligt vapen mot Indien och för att fylla vaacumet ifall USA och NATO drar sig ur Afghanistan. Men att militanterna har lösa boliner och en egen agenda, separat från pakistanska militärens.
− Men när du släpper fri sharia så tappar man lätt kontrollen. SWAT är ett ställe där det kokat över, säger hon.
Efter segern i SWAT har talibanerna under första veckorna i april redan börjat nästla sig in i granndistriktet Buner.  Det är en del av Malakand-distriktet, vilket fredsavtalet avser, och endast tio mil från Islamabad. Istället för att som lovat lägga ned vapnen har SWAT-talibanerna börjat ta över moskéer och myndighetskontor i Buner, enligt BBC.
Frågan är vad som kommer härnäst.

Hanna Sistek

PS: Texten kommer även att publiceras på Amnesty Press hemsida.

Annonser