I förra veckan var jag tillbaka i Bryssel, staden som så många uppfattar som ful och tråkig, men som har ett hjärta av guld om man bara hittar rätt. Jag har varit tillbaka flera gånger sedan vi bodde här 2005-2006, men det här var första gången jag återvände till EU-institutionerna. Det är alltid lika intressant att traska runt i EUs hjärta, och möta människorna som får det att ticka. Vissa är arroganta och luttrade, andra varma och hjälpsamma.

 

Mitt uppdrag var att som fotograf följa en svensk tjänsteman i samband med EU-rådets möte för chefsveterinärer.  Inte lika glamoröst som toppmötet dagen efter, men vardagen inom unionen är minst lika viktig som de stora ledarnas korta visiter. Det här har tidningen ST Press förstått och kommer att skriva om.

Det känns som om inte så många i Sverige förstår vad EU egentligen handlar om, och hur det fungerar. Man fastnar i enskilda (och ofta obetydliga) sakfrågor som snus eller rena vandringssägner som hur böjda gurkor ska vara. Och missar de stora frågorna om hälsa, mat, kommunikationer, miljö och fred.

 

Speciellt den sista frågan kan inte överskattas. EU är det största och mest framgångsrika fredsprojektet i modern historia, och fred är för mig dess absolut viktigaste uppdrag, ett uppdrag man lyckats utmärkt med. Aldrig har ett krig rasat mellan medlemsstater i EU. Jämför detta med de fruktansvärda konflikter som utspelats mellan Tyskland, Storbritannien, Frankrike, Polen, Ungern med flera under flera hundra år före EUs bildande.

 

Men nog av högtravande politiskt snack, det är ju här många ofta fastnar när de besöker Bryssel. Lyckligtvis hade jag fler uppdrag i staden under förra veckan. Uppdrag från Expressen som ”tvingade” mig att återbesöka gamla favoritkrogar och barer samt upptäcka ett par nya.

För mig är Belgien ett sydeuropeiskt land som råkat hamna i Nordeuropa. Infrastruktur, teknisk utveckling, byråkrati och mentalitet har mer gemensamt med Grekland, Italien och Spanien än med grannländerna Frankrike, Tyskland och Nederländerna. Det har det goda med sig att belgarna försöker glömma vardagens bekymmer genom att briljera i kokkonst och ölbryggande. Här kan man äta som en kung och dricka som en prins.

 

Men som besökare gäller det att veta var de gastronomiska stjärnorna gömmer sig. Om ett par sådana glimrande guldkorn kan du snart läsa om i Expressens reseavdelning

Annonser