Jante

PARIS Förre presidenten Jacques Chirac ska åtalas.
 Äntligen har rättvisan hunnit ikapp honom, säger jag – präglad som jag är av svenskt rättspatos. Hoppas han får det straff han förtjänar.
Chirac är en genomkorrumperad typ, som de flesta andra politiska potentater i sin generation. Detta borde alla veta.
Ändå är reaktionerna, i högsta grad, blandade:
 Han är en gammal man och borde lämnas ifred.
 Han är anklagad för oegentligheter, som härrör från början av 1980-talet. Det borde få vara glömt nu.
 Han har ju ändå varit Frankrikes president. Att åtala honom är nästan att smutsa ned Republiken.
Ja, så kan det låta bland vanligt folk.
Det är bara att konstatera: Här i Frankrike råder en annan mentalitet – mer fördragsam, skulle man kunna säga. Jantelagen gör sig mindre gällande. Men det beror i sin tur på att folk här är mer hunsade och det redan sedan barnsben. Alla har tidigt fått lära sig att veta sin plats – och är därför mindre avundsjuka på dem som har lyckats bättre.

Längtar efter mer (fler) medier

NEW YORK Den här veckan har Bloggvärldsbloggen språktema, och språk är sannerligen något man som utlandsboende och journalist funderar över – ständigt.

Jag startade rentav en gång en språkblogg enbart för att älta allehanda språkfunderingar och för att uppmärksamma roliga, intressanta och fula ordbildningar och uttryck.

Tyvärr för den bloggen en tynande tillvaro, men nog skulle det gå att fylla den med många, många inlägg om dagen…

En intern diskussion på Korrespondenternas mailinglista har dock fått mig att reflektera – inte för första, och knappast heller för sista gången – över hur människor föredrar att böja ordet (mass)medium i plural. Jag förespråkade medier; en kollega föredrog – med hänvisning till sina latinstudier på gymnasiet – media.

Jag tycker att denna språkvårdsfråga är extra intressant, eftersom dessa ord är så vanliga – inte minst i vår bransch! – och språkbruket så skiftande. Kolla bara på våra branschtidningars titlar: Medievärlden respektive Dagens Media.

Överraskande trevligt i Swaziland

Mötet i vägkorsningen

Tyvärr är det inte så ofta nuförtiden mina resor går till länder jag inte besökt förut, en av bieffekterna med att vara professionell turist antar jag. Men i oktober hade jag glädjen att gästa det lilla kungadömet Swaziland, inklämt i nordöstra Sydafrika.  Förväntningarna var obefintliga vilket ofta är ett recept för framgång. Så ock denna gång.

Klimatförstoppning?

SAMSØ: Kan man tala om klimatförstoppning? Förmodligen inte, men i alla fall:

Den danska ön Samsø är en av de ganska få danska öar som har förekommit på omslaget av tidskriften Time, haft besök av 62 ambassadörer, och beskrivits åtskilliga gånger i koreansk tv.

Och för övrigt – nu också omtalad här.

Anledning till all denna uppmärksamhet är att Samsø med sina drygt 4000 invånare inte bara är koldioxidneutral.

Från ön strömmar mer energi till omvärlden än vad invånarna och deras gäster själva konsumerer.

Hur det går till,

Ett annat liv i Bhutan

Bhutan hade sina första allmänna val 2008, fick reguljära TV-sändningar 1999 och ligger inklämt mellan Kina och Indien vid foten av Himalaya. Landet har icke ett enda trafikljus och efter en propå från den gamle kungen i början av 1970-talet så är det GNH (Gross National Happiness) som prioriteras i alla politiska beslut.  Alltså inte GDP-tillväxt (såsom är fallet i mer barbariska nationer).

Låter det flummigt ska man ta i beaktande att Bhutans dryga 600 000 invånare alltid ligger högt i olika ”Happiness Surveys”. I den senaste, från University of Leicester, hamnade Bhutan på 8:e plats i världen.

Efter ha hängt med de glada munkgossarna i Chimi Lakhang en eftermiddag kan jag inte annat än hålla med. Det är trivsamt i Bhutan.

Juridik som munkavle

London. Juridik tycks bli allt viktigare för företag som vill hindra obehaglig information att nå allmänheten. Bananjätten Dole drog visserligen tillbaka sin stämningsansökan mot dokumentärfilmaren Fredrik Gertten eftersom den lett till att hans film Bananas fått stor uppmärksamhet över hela världen. Men att ett multinationellt företag inte drar sig för att platta till journalister och dokumentärmakare måste ändå betyda att liknande metoder är vanligt förekommande även på annat håll.

Livsmedelsdebatten i USA

Våra matvanor har ändrats mer under de senaste 50 åren än de 10 000 föregående. Och livsmedelsindustrin vill inte låta dig veta sanningen om maten du äter. För om du visste, så skulle du inte vilja äta den.

SAN FRANCISCO: Så inleds filmen Food Inc., som belyser USA:s ljusskygga livmedelsindustri. I en av scenerna liknas en vandring längs gångarna i en snabbmarknad med en promenad i en majsåker.

”När jag började titta närmare på vilka beståndsdelar produkterna bestod av så upptäckte jag att det fanns majs i allting; från Twinkies (kakor) till kött, jordnötssmör, pommes frites, apelsinjuice och till och med omslaget på magasinet vid kassan. Majs har tagit över matsektorn! säger matskribenten Michael Pollan, som medverkar i filmen.

Orsaken till majsens intåg är subventionerna av bland annat majs och soja, som inleddes på 70-talet, då det inte fanns tillräckligt att äta. Sedan dess har vinden vänt, men eftersom grödorna fortfarande säljs för under produktionspris, har de börjat användas i allt från högsockerhaltig majssirap – som forskning har visat ligger bakom en del av fetmaepidemin i USA – till transfetter (från sojabönor). Men även som djurfoder. Genom att utfordra kycklingar med energirik majs så har uppfödningstiden sänkts från 70 till 48 dagar. Men skelettet hinner inte med.

Kvinnor i Italien

En känd italiensk sångerska blev jättearg i teven härom kvällen. Programledaren hade tagit ett foto från när hon var ung, och satt det bredvid ett foto av henne i dag, där hon dessutom såg gammal och småfet ut.

- En sådan här sak skulle ni aldrig gjort mot en man, utbrast hon.

Och hon har rätt. Nu är det ju inte bara i Italien det finns ojämlikhet, men jag har under mina tjugo år  förstått att min universitetslärare hade rätt under mina första månader är nere. Hon hävdade att Sverige var 30 år före Italien när det gällde jämställdhet.

Då tyckte jag hon överdrev. Nu funderar jag på om man inte skulle kunna lägga till några år.

Bangalore outsourcar

DELHI: Nu har outsourcingen spridit sig till indiska landsbygden.
”Vi hittar så många begåvningar i byarna, som inte vill flytta in till stan”, förklarar sociale entreprenören G Srinivasan, som förra året startade RuralShores.
It-bolaget har öppnat ett av landets första agrara BPO-kontor i Bagepalli, 10 mil utanför Bangalore, vilket nu sysselsätter 100 personer. Här hamnar enklare datoriseringsuppgifter och RuralShore tränar själva sina anställda, som alla har minst gymnasiekompetens. Målet är att inom 7-10 år öppna kontor i landets samtliga 600 distrikt och lyfta 100 000 människor ur fattigdom.
RuralShores har fått finansiell backning av Indiens största huslåneinstitut, HDFC, och ingått ett samarbete med it-jätten Infosys.
”Den svåraste biten har varit att övertyga kunderna att byborna faktiskt kan göra detta”, säger G Srinivasan.
Och när intressenterna väl låtit sig övertalas –Bagepalli sparar dem trots allt 40 procent av kostnaderna – så har de fått finna sig i att bo på ashram när de kommit på kontorsbesök. Byn saknar hotell.

Berlin igår, Nicosia i dag

Nicosia. För 20 år sedan skickades jag av nyhetsbyrån FLT till Berlin när muren föll. Alla visste redan då att det var en historisk händelse. Den stora avenyn Ku-damm var så packad av folk att inga bilar fick plats. Människomassorna gick i bilfilerna och det gick inte att gå mot körriktningen. Det var en stämning utan like. Väst och öst kunde mötas i en stad där bara några dagar tidigare folk som försökte ta sig till väst blev skjutna.